Krönikor

Jag får väldigt många samtal och e-mail som handlar om en och samma sak, nämligen om det är stora förändringar som skett i kör och vilotidsförordningen från och med den 11 april i år. Nu ska vi reda ut det.

Minns ni den tragiska bussolyckan på väg 288 utanför Uppsala i februari? Två bussar kolliderade, sex människor dog och flera blev allvarligt skadade. Jakten på syndabockar inleddes omedelbart. Var det plogningen som var dålig? Förarna som körde för fort? En parkerad lastbil i närheten av olycksplatsen?

Jag kör genom det fantastiska Skåne. En riktig golfhelg hägrar. Solen skiner, blommor sticker upp och jag antar att fåglarna kvittrar. Sommaren är här. Men jag tänker på vintern. Minns det skånska snökaoset, bilar och lastbilar på bredden, tvären och liggande på sidan och jag funderar på hur det kunde bli så.

Många människor dör i trafiken varje år som en följd av att alltför många bilister är egoister och inte visar någon omtanke om andras väl eller ve. Eller i allt fall ägnar för lite omtanke om säkerheten för andra. Det gäller en mängd olika företeelser. Alkohol i kroppen under bilkörning. Utmattning och trötthet hos bilföraren. Tuff och hänsynslös framfart i största allmänhet. Många kör uppenbarligen för att komma ?fort fram och emellan, kosta vad det kosta vill?. Och det gäller också ? i hög grad ? hastigheten.

Alla vägfarande torde ha märkt den alltmer intensiva tunga trafiken på våra vägar. Från trafiksäkerhetssynpunkt är det en oroväckande riskfaktor med så många tunga fordon som konkurrerar om utrymmet på våra vägar. En naturlig fråga i sammanhanget är: behövs alla lastbilarna? Vad innehåller de och vart är de på väg? Finns det inga bättre, mer miljövänliga och samhällsekonomiskt förmånligare transportalternativ?

Hopplöst krångliga digitala färdskrivare och en skrämmande ökning av rattfyllerister från baltstaterna. Men det finns ljuspunkter. Välkomna till den här krönikan ? nu kör vi.

Fyra av tio personbilsförare som dör i trafikolyckor är alkoholpåverkade. Skrämmande siffror som tycks öka för varje år, och som ?lök på laxen? ser vi som poliser att förare som är narkotikadrogade ökar så man blir mörkrädd.

Sittande vid mitt köksbord under andra hälften av härliga maj funderar jag över vad trafiksommaren 2007 ska föra med sig i form av tragedier. Tyvärr är det dystra tankar fastän sol, sommar och ledighet borde leda till ljusa associationer om långa, angenäma färder med trevliga möten med nära och kära.

När vi diskuterar pris- och kvalitetsfrågor offentligt i ?transport?-Sverige tycker alla att kvalitet är viktigare än pris. Det låter liksom bättre. Men när det ska köpas, är det ofta annorlunda.

Kompisen har köpt en sprillans ny bil: en BMW. Han förevisar den stolt i samband med en grillfest. Vi är ett antal manliga individer som står och dräglar över det tunga, glänsande och grymt snygga fordonet. Jag fäller några uppskattande kommentarer men inombords kokar avundsjukan. I högsta grad ovänliga tankar om kompisen, hans förmodade lön och den allmänna orättvisan i världen korsar mitt huvud.